till allas förväntningar, man ska hinna med att ha ett hem,

ett liv och ett jobb. Samtidigt man ska vara snygg, hälsosam

och dessutom perfekt. Iallafall den bild som många målar

upp, vi skvallertidningar, kändisar och reklam. Kanske

faller unga tjejer framförallt för den perfekta bloggvärlden

vi har möjlighet att ta del utav.

Decembergatans hungriga andar är precis en bok om detta.

En bok vi kanske alla kan relatera någon händelse i och

förmodligen en bok vi har läst, bara med ett annat namn.

För det är vanligare än man tror med självskadningsbeteènde,

självsvält, aneroxia och bulumi. 

Boken handlar om Jenny som är tjock och ful och äcklig

och killarna skulle hellre knulla än gris än henne. Jenny

har en perfekt syster, och därför tycker föräldrarna mer

om henne än Jenny. Därför ska hon bli glad, så att

killarna ska titta åt hennes håll, så att hennes föräldrar

ska bli stolta över henne och för att hon inte ska

skämmas över sig själv. Hon gör därför ett superschema,

samtidigt som hon träffar snygga, världsvana Betty som

är tre år äldre än henne själv. De börjar umgås och

Jenny lämnar det förflutna liv hon haft för att påbörja sitt nya. 

Jenny får ett behov och tvång som bara växer och växer och som snart tar över henne. Men hon vill ju bara bli snygg och hälsosam. Hon börjar "bränna" och kräkas efter maten och vi får följa hennes tankar och Jennys syn på allt detta och som vi självklart ser som en sjukdom. Huvudrollsinnehavaren är så djupt sjuk i detta tänkande att hon ej ser vad hon kan förlora och det blir nära ögat. 

Men vad har lett oss människor till detta hemska då kan man undra? Det måste ju finnas något anledning bakom detta. Det hela började faktiskt med att Nunnor trodde på det som stog i bibeln, vilket var att det är en synd att unna sig för mycket. Detta ledde till att de hamnade i lägen, som dagens anorexia nervosa. Förr var detta ovanligt men på senare tid har detta visat sig i fler och fler samhällsgrupper.

Jag tycker boken har en hemsk story som faktiskt visar den hemska verklighet som en del av mänskligheten lever i.  Det är skrämmande att veta att folk kan nöjda sig med tre äpplen om dagen och ständigt mäter sig runt mage, rumpa, lår i hopp om att den visar något mindre. Det skrämmer mig att trots detta hemska, så fortsätter media, modellagenturer och all påverkan vrida det till en sådan fruktansvärd konstig bild.