Jag känner att jag måste hylla Lindbäck för den här boken. Jag hade inte så höga förväntningar. Tyckte ju inte om Saker som aldrig händer så jag trodde den här skulle vara precis lika dålig om jag ska vara ärlig. Men jag vart glatt överraskad. Riktigt överraskad faktiskt! Den här boken var i en helt annan klass än Saker som aldrig händer. Det märks att Johanna har utvecklat sitt språk och karaktären något enorm.

Sara kommer tillbaka efter ett år i London. Hon tror att allt ska vara precis som förut. Innan hon åkte dumpade hon sin kille Mattias. Men allt blir inte som hon har tänkt sig, vännerna drar sig undan och Sara börjar på Jujusti där hon träffar Adrian. Han är skitjobbig men allt blir mycket roligare när han är med. Men Mattias då? Kan hon gå vidare?

Dock så är storyn så gammal. Tjej velar mellan två unga män. Men det går att läsa om det, bara det händer något mer. Något djupare eller spännande
Det märks att Johanna har fått inspiration utav Sarah Dessens karaktär Eli. Adrian påminde väldigt mycket om honom. Men ni vet ju vad man säger, man får skriva om samma saker men bara det inte är likadant. Det skilde sig inte mycket ifrån Adrian och Eli. Men inte mig emot, jag älskar Eli och nästan Adrian lika mycket.
Dock så störde jag mig lite på Sara. Jag förstår att hon har svårt att välja, men det var så mycket velade fram och tillbaka! Efter ett tag så blir det faktiskt ganska tröttsamt att läsa om det. Men det var aldrig tråkigt att läsa boken eftersom det nästan alltid hände något, vilket är bra. Också så använder Johanna ett lättsamt och trevligt språk vilket höjde läsningen!

En annan sak som är värd att ta upp är hennes vänner, dom var för många för att hålla reda på. Tove, Agnes, Sofia. Jag vette fan vad de hette. Många var dom iaf och tänk på det Johanna! Blanda inte in för många vänner, det blir svårt att hålla reda på och speciellt om ingen skiljer sig ifrån mängden.

Den här boken är värd att läsas och uppmärksammas. Det märks att Johanna utvecklar sitt skrivande för varje bok och jag väntar spänt på hennes nya bok som snart kommer ut.

Det dåliga tynger upp det bra med boken så därför får boken en 6:a.

---

Författare: Johanna Lindbäck
Antal sidor: 344 sidor Varning för sträckläsning!
Betyg: 6/10
Serie: -

---

Hennes nya bok ser ut såhär nedanför och handlar om en kille.


Har ni tänkt på att Johanna skriver varannan bok om en tjej och en kille.

Tänk om det där är jag - tjej
Saker som aldrig händer - kille
Välkommen hem - tjej
Som om jag frågat - kille

Ikväll 20.10 på TV4 är det träningslandskamp för Sveriges herrlandslag. Det är träning inför EM. Jag hoppas att dom vinner, för att få lite självförtroende inför EM. När Sverige spelar sitt bästa kan dom komma långt. Ni såg ju bara mot Holland i höstas. Det var världklass.

En annan sak som vi supportrar är vi inte får tro att Zlatan ska göra allt jobb. Han är lagets stjärna visst, men han måste fortfarande få hjälp både defensivt och offensivt. Han har inte Cassano,Boateng,Van Bommel, Robinho mm i landslaget. Vilket många missar. Det är skillnad på Milan och landslaget. Väääldigt stor skillnad.
Vi måste få igång honom helt enkelt. Och det kan bara Erik Hamren och resten utav killarna i landslaget göra.

Det är 9 dagar kvar till EM och det skulle vara väldigt tråkigt ifall om vi kom dit och redan har förlorat en träningslandskamp mot Island. Ikväll sitter jag bänkad och hoppas att Sverige ska leka sig till EM!

Den senaste tiden har jag shoppat böcker. Fast 3 är recensionexemplar och dom tackar man så mycket för B.Wahlström!

- Kär och galen
Hmm, köpte den för 3 kr på loppis. En typisk feel good bok. Ser fram emot att läsa den. Måste bara hitta tiden.

- Dexter
Mina vänner tjatar på mig att jag måste se tv serien. I lördags hittade jag boken! För en 5:a dessutom!

- 2 Marian Keyes böcker.
Sista chansen och Vattenmelon. Också feel good böcker och sådär löljigt tjejiga.

- Ge aldrig upp
Är utläst och den 5:e boken i serien. Tycker verkligen om den här serien. Handlar om fotboll fotboll och fotboll.

- En komikers uppväxt
Jonas Gardell är mycket omtalad bland folket. Har dock aldrig läst någonting utav honom, men när man hittar en inbunden och ny bok för en 5:a så måste man ju bara köpa den.

- Kaos
Också ett loppisfynd. Är lite sliten och välläst. Står att det är garanterat gapskratt.

- Den vita katten
Bok2 kommer snart ut och jag måste läsa den! Jag älskade Den vita katten och den är en av mina favoriter.

- Audrey
Har velat läsa den här i flera månader. Äntligen fick jag den på posten, och den var grym helt enkelt! Recension kommer!

Den här boken är nog av de bästa ungdomsböckerna jag har läst under mitt 16-åriga liv. Audrey dumpar sin kille Evan som skriver en låt om henne. Ingen visste att den låten skulle klättra upp och bli en av USA:s mest kända låt och att Audrey också skulle bli känd. Snart är det fotografer utanför hennes hus och hon får sitta själv i skolan och plugga. Livet är uppochner för Audrey bara för en liten låt.

Jag älskar storyn och karaktärerna. Jag älskar också Audrey och James. Jag älskar nog hela boken tror jag.
En sak som jag tar med mig är hur Audrey behandlade sin katt. Fånigt jag vet. Men när jag läste boken kändes det som om hennes katt var en person. Det var annorlunda men också lite häftigt.

På baksidan tycker jag att det borde stå, läs den inte om du är trött och skrattar åt vad som helst. Det slutade för mig med ett allvarligt skrattanfall. Jag tror faktiskt att det beror på boken. För humor hade den nog allt. I skolan satt jag också och fnissade lite.

Jag är förälskad i James. Även om det vart pang på, typ James pratade EN gång med Audrey och så var hon kär och blabla.
Jag tycker att folk borde läsa den här för att få en insyn hur det är att vara känd. Det är nog alltid så lätt. I Audreys fall så vill hon inte ens vara känd. Jag tycker nästan lite synd om kändisarna nu haha. Eller inte.

Som sakt så är det här en bok som har klättrat upp på min topp 10 lista. Den är rolig, spännande, annorlunda och jag hoppas den hänger kvar i många år!

Maltas låt tyckte jag om. Skönt gung. Brukar inte tycka att Malta har så bra låtar, men den här är ju hur bra som helst! En refräng som sätter sig på huvudet också.

 

Cypern. Plus för att hon har en bänk av böcker! En perfekt sommarlåt som man kan dansa till.

Danmarks låt då. Hur kunde den här fått så lite poäng? Borde ha kommit tvåa efter Sverige. Så jäkla bra låt och gud vad berör. Så fort jag hör den så kommer saknaden efter en person <3

Sista låten, så fin låt. Får tårar i ögonen. Förstår inte heller varför den här kom så långt ner. Absolut den bästa balladen i hela tävlingen tycker jag!

 

Men den bästa låten då? EUUUUPHORRRIIIIAAAA! Andra gången jag äntligen kan säga att rätt låt vann!

Herregud vad stolt jag är, och var nervös jag var i Lördagskväll. Jag är verkligen inget schlager-fan och har egentligen inte haft någon koll på eurovision (eller svenska melodifestivalen egentligen knappt.) men finalen skulle man ju faktiskt se. Loreen har ju verkligen sattit Sverige på kartan nu och det var ju en fantastiskt bra låt vi vann med. Det var så spännande, och jag har faktiskt lite svårt att förstå att vi stog som vinnare efteråt.

Först tyckte jag inte alls om Euphoria då jag direkt såg det som en "miss" att den inte var akustisk. Jag är ju ioförsig otroligt svag för akustiska-verisioner men jag insåg efter att ha lyssnat på låten att precis så som den var, gjorde den så bra. 



Så grattis till Loreen och Sverige!

- Men jag föll också för en annan herre direkt vid första versen - Can Bonomo från Turkiet. Jag överdriver verkligen inte när jag säger att den låten har gått på repeat sedan i lördagskväll. Jag blir så otroligt glad över att höra den, och att se musikvideon gör att smilet blir extra stort. Förutom Loreen så hade jag velat se honom som vinnare, eftersom den är unik och skitball. 



- Sedan tyckte jag direkt att Danmarks låt var otroligt bra. En ball tjej tjej med en otroligt fräck röst som fastnar i hjärnan direkt. Det som gjorde det hela lite roligare var att hon hade ett band med sig, som förmodligen skulle verka lite som "äsch, det här är en spelning precis som vilken som helst." Ungefär. 



- Men så fanns det en låt som jag tycker va katastrof och tråkig till en början. Det var för mig en låt jag behövde höra flera gånger innan jag gillade den. Roman Lob som sjöng "Standing Still" för Tyskland är nu en av mina fyra favoriter. 



De andra låtarna va inget som föll mig i smaken alls och hade jag fått bestämma, i en egen Eurovision 2012 hade jag bara haft dessa fyra låtar med. Hade jag då fått möjligheten att ge mina poäng hade det nog sett ut ungefär såhär: 

Loreen - Euphoria (Sverige) = Sverige hade nog tyvärr ej fått min 12, för att jag tycker det fanns en bättre låt enligt mig. Självklart ville jag att Sverige skulle vinna, men jag kan ju inte samtidigt bara rösta på den bara för den skullen. 10 poäng till Loreen.

- Den Norska Eric Saade-kopian var verkligen årets flopp och förmodligen mest pinsamt för Norge. Det känns liksom som att det där med killar i luva och tajta byxor inte längre går hem hos folket i Europa. 
- Något annat jag hade otroligt svårt för va de Ryska Babushkorna. Kanske är det väldigt seriöst för Ryssland och de själva, men jag tycker inte inte inte att det är bra. Förmodligen är jag själv om de eftersom de fick rätt stort stöd utav Europa och kom tvåa?!?!?! Kan. Inte. Förstå. 

Vilket land var din favorit detta år? 

Kravet på människan har blivit stort. Man ska leva upp 

Det kommer så otroligt många nya låtar hela tiden och det läggs bara till fler och fler på min starred-lista på spotify. Hade därför tänkt visa er några sånger som jag alltid tycker om, vår som sommar, natt som dag, glad som ledsen och färgad som svartvit. 

FUN - We Are Young ft. Janelle Monáe
Låten som man hör såfort man bläddrar förbi MTVs reklam. Låten som gör en glad och som fungerar lika bra på en julikväll som en mörk decembermorgon just för att låten får en att le. Jag tycker så mycket om musikvideon också. 



Paul Epworth's cover av Band Of Horses - No one's gonna love you
Det här är nog den bästa låten jag vet. Självklart då i orginalversionen, men denna version är helt fantastisk också och är oftast den som spelas. Jag fann den på en blogg för sommaren 2010 och "föll" direkt. Inte bara för musikvideon som är min största dröm ungefär utan även för musiken. 



Just Jack - The day I died in the park
Första gången jag hörde denna låt vår inne på HM, Marieberg för något år sedan. Då i den icke-akustiska versionen. I efterhand har jag hittat versioner där de kör live och herregud vad bättre det är. Låten handlar såklart, om dagen då han dör och att det var en trots det, en bra dag. 



Ulf Lundell - När jag kysser havet
Jag har en rätt speciell relation till Ulf Lundell. En människa jag aldrig träffat, eller på ett sätt har jag ju faktiskt gjort det i hans sånger. Har vuxit upp med honom på bilradion, och fattat tycke för hans texter och samlar nu alla hans böcker. Den här kan man ju tänka att den bara passar på sommaren, men den spelas på vintern med.  




Matisyahu - One day
Det här är inte bara en otroligt bra låt, utan även en viktig en. Han sjunger om att det en dag kommer en tid då ingen ska slåss mer, att våra barn kommer att leka, för han har väntat och bett om den här dagen. One day. Denna man fann jag samtidigt som Trevor Hall och nu ligger de båda bland mina favoriter. Lyssnalyssna!! 

När jag lånade den första boken i serien Fallen Ängel så hade jag egentligen inga förväntningar. Det var lite kärlek med i boken, så jag gick igång på det. Jag menar, verkligen gick igång på det.

Inte visste jag då att den här serien skulle bli min en av mina absoluta favoritserier.

Men den här boken då? Jag älskade Patch i dom andra böckerna. Jag älskar honom precis lika mycket, kanske lite mer. Jag tycker att han är perfekt för Nora. Han är min favoritkaraktär i den här serien kan jag lugnt säga.

På baksidan av boken stod att om man gillar Lisa Jewell så skulle man älska den här boken. Jag måste ju säga att den är en vansinig jämförelse! Den här boken var nästan lika bra, men Lisas böcker är på någon helt annan nivå!

Den här boken var rolig och jag skrattade till några gånger. Jag älskar ju att läsa sådan här böcker. Där det är mycket kärlek och gulligull. Den här boken utspelade sig i Rom vilket inte slog fel.

Jag gillade också när kändisar möter "vanliga" människor och det höjde faktiskt den här boken. Jag älskar storyn i den här boken, den skulle kunna bli jättebra. Men det var någon som saknades hela tiden. Dock gick det framåt och det vart aldrig långtråkigt att läsa, menar språket.

Men jag hade hoppats på ett bättre slut. Jag trodde INTE att det skulle sluta som det sluta. I alla Chick-lit böcker vill man ha det perfekta slutet. Men det vart ingen perfekt slut, det var inget bra slut alls tyckte jag. En besvikelse där som kunde ha höjt boken. Vart så besviken haha.

Boken är annars perfekt för slappläsning och vid brasan på vintern. Men om du vill ha ett perfekt slut (gud vad jag tjatar haha) och en riktig kärlekshistoria så leta vidare!

Titel: Bröllopsgåvan
Författare: Julia Llewellyn
Antal sidor: 329 sidor
Betyg: 6/10
Serie: Ingår inte i någon serie

 

Alla vägar bär till Rom sägs det och Amy har på grund av olika omständigheter hamnat ensam i denna historiskt bevingade stad. Att få njuta av det italienska solskenet och lyxen på ett av stadens bästa hotell fick henne att ensam ge sig iväg, trots att det var hennes bröllopsresa. Att bröllopet nu är avlyst och brudgummen försvunnen är någonting som Amy beslutat sig för att ignorera. Varför blev det så här? Vad var det som fick mannen i hennes liv att rymma fältet? Var befinner han sig just nu och med vem? Många tankar hinner virvla genom huvudet på Amy medan taxin från flygplatsen letar sig fram från kusten till det centrala myllret i Rom. Amy torkar sina tårar och går ut för att möta livet i Den eviga staden. Kanske är hon inte så ensam ändå som hon först trodde...

Pratet började egentligen innan jul. En vanlig kväll, och min syster sa. Jag och Mattias har pratat om att åka till London, följer du med? Sedan började vi planera, vad vi skulle göra och hitta på där. Vips så var både biljetter och hotel bokat och en glad och sprallig Julia. Jag har gjort listor, surfat runt varje dag på internet om London. Ja, ni vet vad jag menar...

De träffas när de är unga och börjar hålla ihop - Anders och Solveig, Mikael och Karin och särlingen Harry. De talar kärlek och politik, de förälskar sig i varandra, de bildar par men fortsätter ändå att vara alla tillsammans, inte minst i det rosa sommarhuset utanför Karlskrona, där de samlas varje midsommar. Och som ett tecken på deras samhörighet målar Harry in dem i ett grupporträtt fritt efter Monets Frukost i det gröna, en stor olja som intar en hedersplats i vardagsrummet.

Men nu är det sommaren 2006 och nästan allt har förändrats. Deras liv har tagit olika riktningar och de känner sig allt mindre hemma i det samhälle som omger dem. När det drar ihop sig till midsommar är Karin försvunnen och i ett mörklagt rum på övervåningen har Mikael stängt sig inne med sprit och tabletter. Någonting fruktansvärt har drabbat honom, och snart ska han komma nerför trappan och berätta vad som hänt.

Årets. Bästa. Bok. Det kan jag säga utav minsta tvekan. Utspelar sig så som jag gillar det allra mest. En skildring som ibland är nutid och ibland berättas det om hur det var då. Att boken är skriven utifrån ett berättarperspektiv gör den bara bättre och att hela boken handlar om kärlek, som vänner och som par gör att den verkligen förtjänar fem av fem.

Det här är en bok jag skulle kunna betala 500 kronor för att få äga. Jag ska tipsa den till alla som frågar efter en bok. Jag vill citera den och jag vill läsa den om och om igen. Jag ska älska den och jag ska ha den stå framme i min bokhylla när jag får ett exemplar. Det här är ren bokkärlek och om jag kunde gifta mig med en bok skulle denna vara första valet.

Elin Strand heter jag. Är hjärnan bakom volyms otroligt snygga design och att

Japp här har ni mig. Hjärnan bakom designen och allt och för tillfället är tyvärr bara halva klart. Jobbar och sliter som en jävla ko just nu. Ska nog bli klar innan midnatt eller så, om det inte går att skogen. 

Nej men, volym ska bli mer organiserat än loobook tycker jag och det känns redan som att vi tagit klivet mot det. (Förutom min ego bild överst i detta inlägg. Haha) Jag diggar detta än så länge iallafall. Jävligt nöjd. (Testinlägg och kommer raderas senare.)

Update: Jag kommer även att flytta över några utav mina "favorit-recensioner" från Loobook hit.

Den namnlösa föraren (Ryan Gosling) lever ett lågt liv och arbetar som mekaniker. På nätterna, kör han flyktbilar åt rånare och inbrottstjuvar. Enligt hans egna regler. Ge honom tid och plats, så är han där fem minuter. Men bara fem minuter. Han deltar inte på något annat sätt än att han bara kör med en tandpetare i mun och bruna läderhandskar, något som han dessutom är riktigt bra på. Med polisen i baken kör han lungt och sansat och gasar när det behövs och han undviker polishelikoptrar och andra hot.

Inom en kort framtid träffar han Irene (Carey Mulligan) som bor brevid honom med sin son Benicio. De börjar tycka om varandra mer och mer men så snart Benicios pappa och Irenes pojkvän kommer hem från fängelset blir allt mer komplicerat. Det går inte många dagar innan pojvännen blir misshandlad och hotad för skulder han har. Detta får den namnlöse föraren reda på och erbjuder sig att köra bilen när pojkvännen ska råna, så att han får ihop alla pengar. De planerar tillsammans ett rån, men ingenting blir någonsin som man tänkt sig och hela planen far åt skogen. Snart har föraren en massa maffiamedlemmar, mer förbannande än någonsin i ryggen med vapen och med motiv att döda. Vad de inte vet, är att föraren är minst lika farlig som dem.

Action är verkligen ingenting för mig. För det är väll den genre man kan sätta på denna film? Eller är det en drama? Det var en tanke som slog mig direkt efter att jag sett klart filmen. En kombination kanske eftersom det är en väldigt känsloladdad film och en konflikt och utvecklig sker men det är också lite pangpang och lite blod. 

Utan att avslöja för mycket, och att gå efter huvudrollinnehavarens utseende måste jag endå påpeka att Ryan Gosling som värsting är riktigt bra. Han går där med en skorpion på ryggen och gör det jävligt snyggt. Vad jag tänka mig förknippas Ryan nog oftast med kärlekfilmer men har tagit steget till en kriminell förare. (Scenerna med han i garaget får mig att dö läckerhetsdöden.)

Men är det så jävla bra att följa en tyst person som inte säger så mycket, som är läcker och som möter en tjej med barn och som dessutom liksom alla andra filmer ska spela hjälte och hjälpa dem som har det svårt? Ja det är fan det. 

Engelska, för om bokens orginal språk är engelska så känns mer äkta.

Vilken är din favoritgenre?
Deckare och självbiografier.

Du ska välja ny bok att börja läsa, hur väljer du boken? Omslaget? Bakside texten? Karaktärerna?
Först läser jag vad som står på baksidan. Allstå, jag kollar alltid textstorleken i boken. För om det är för liten text så blir det tråkigt.

Köper du böcker i affär eller lånar på biblioteket/vänner?
Köper böcker eller lånar ifrån vänner.

Serier eller ensamstående böcker?
Serier, då blir jag mer sugen på att läsa ut böcker när jag vet att det finns en fortsättning.

Okej, serier säger du. Vilken är din favoritserie då?
Systrar i jeans. Jag har gillat den serien ända sedan jag gick sjätte klass!

(DETTA INLÄGG PUBLICERADES PÅ LOOBOOK 2011-11-07)

Imorgon kommer Zlatans bok ut och den ser jag fram emot att läsa någongång. Jag tror faktiskt att det kan vara väldigt intressant att få läsa om en utav världens största fotbollsspelare eftersom jag själv spelar. Dessutom skriver bokus "Aldrig har vi på Bokus upplevt att intresset varit så stort för en bok som inte ens kommit ut" och bara det förklarar ju vilken stor efterfrågan boken haft.

Iallafall har bokus gjort en intervju med David Lagercrantz som är medförfattare till "Jag är Zlatan Ibrahimovic". Jag tänkte dela med mig utav den intervjun så att ni som är intresserade kan läsa.

"Jag har verkligen gjort allt för att förstå Zlatan"

"Det ska vara sant. Det är det viktigaste", sa han ofta.

Hur hittade du hans språk?

Vad tror ni om boken? Är den bra, eller kommer den bli en flopp?

Jag har läst Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag skriven utav Sara Ohlsson. Julia skrev en sammanfattning om den ganska lagom när bloggen precis startat. Nu är det min tur, hundra år senare.

Olivia har precis fått sitt hjärta krossat. Det är inte längre hon och den perfekta John. Hur kunde det gå till när de hade det perfekta förhållandet? Hela hennes vardag förändras och har Olivia varit en sån som bara kysser den hon älskar? Hennes kompis Danijel säger att man ska "skratta när man är glad, skrika när man är arg och ligga när man är kåt" men är livet verkligen så enkelt? Spelar det ingen roll om vad man känner?

Denna roman handlar om hur man reagerar när man blir dumpad. Hur man förändrar hela sin vardag och sitt liv efter det. Jag har hört att detta var en bok man bara måste läsa i tonåren och att det är tur att det finns en bok som denna för dagens ungdommar. Exakt varför det sägs har jag ingen anning om.

När jag läste denna bok kände jag igen mig. Jag har inte blivit dumpad efter ett tre års långt förhållande men det var mycket andra tankar och känslor som fanns med i boken som stämde in i den bild jag tror att många ungdomar har och lever efter. När man inte orkar gå upp, när man bara gråter och när man inte gör någonting alls. Eller när man ger sig ut bland folk och kanske gör det man inte alls vill göra, när man blir osams med bästa kompisen eller har föräldrar hemma som knappt pratar med varandra.

Det var för mig, endå inte en toppenbok och varför inte? När jag skrev så som jag skrev. Hela boken var i "Jag-form". Varannan menning var "Jag ska..." eller "Jag tycker..." och det är något som jag stör mig på otroligt mycket. Boken utspelar sig i nutid om huvudrollsinnehavaren Olivia, men jag har endå svårt att se att hon ska berätta. Vad boken har för budskap när det är hon själv som förklarar. Dock var det lätt att se sig in i Olivias liv och en berörande och vacker historia om ungdomskärlek och om månaderna precis efter att den har svikigt en.

Vem är du? Jag heter Fanny Strand och är syster till Elin som bloggar på Loobook. Jag är 11 men ska fylla 12 i December. Jag har läst många bra och kan inte direkt sätta någon favorit. Jag tycker mest om att läsa Sci-Fiction. Här kommer min recension som riktar sig mot yngre.

Vi träffas fortfarande ibland, Bea, Meja och jag. Men vi pratar aldrig om det. Det är en sorts tyst överenskommelse. Som om det kanske aldrig hände om vi inte pratar om det. Men innerst inne vet vi förstås ...

Den här natten vaknade både Meja och jag av Beas skärande skrik. Hon satt i sin säng med kudden hårt tryckt mot ansiktet. Hon sa inte ett ljud. Snyftade inte ens. Men jag såg att hennes ben skakade under täcket.
- Du drömde bara, viskade jag. Här är ingenting.
Jag viskade för att inte väcka Meja, men hon var redan vaken.
- Vad är det? frågade hon och lutade sig över sängkanten.
- Inget, sa jag. Bea drömde en grej bara.
Bea skakade på huvudet bakom kudden.
- Det var ingen dröm, sa hon tyst. Jag såg henne, på riktigt.
- Såg vem? undrade Meja.
- Spöket, viskade Bea. Den vitklädda flickan.

Kanske borde Elvira ha blivit misstänksam när hon fick plats på kollot trots att hon anmälde sig en vecka för sent. Och kanske borde hon ha ångrat sig och åkt hem igen när hon hamnade i rum 213. Det går rykten om att det spökar där, man har sett en vitklädd flicka med långt rött hår irra runt på nätterna.

Genre: Spänning.
Författare: Ingelin Angerborn
Antal sidor: 196
Betyg: 4½/5
Läs den / Läs den inte: För att boken är bra och har en story som är bra. / Ibland var den ganska oförstålig.

Boken var bra och spännande och jag skulle gärna vilja ha en fortsättning för på den för på sista sidan avslöjas något som kan bli en fortsättning. Men boken är ganska ny och kom ut den 13 juni så en fortsättning är inte helt omöjligt. Jag har läst andra böcker som Ingelin har skrivit och hon är bra på det. Böckerna påminner mycket om varandra och det tycker jag är bra. Det var inte så mycket svåra ord heller.

Mietek var en helt vanlig judisk 12-åring som bodde med sin familj i Warszawa. Året vad 1939 och skolan hade precis slutat och Mietek liksom många andra barn, skickades iväg på sommarkoloni på landet. Det var härligt väder, han hade hela livet framför sig och var barnsligt förälskad i grannflickan Halinka. Men så kommer hans pappa och hämtar hem honom. Hitler och nazisttyskarna hade annekterat Österrike och Tjeckoslavien. Rykten spred sig, och enligt dessa var han ute efter Polen också. Invånarna i Polen såg till att förbereda för det värsta.

Den 1 september anföll nazisterna och ingenting skulle något bli sig likt igen. Under drygt fem års helvete gjorde nazisterna det yttersta för att förinta Europas judar. Fem år där varje dag, bokstavligen var en kamp om livet. Mietek överlevde, sex miljoner andra judar gjorde inte det.

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att betygsätta en bok som denna. Jag skulle aldrig tänka mig att skriva, läs den inte eller läs den med olika förklaringar om varför. Detta är en bok där du får följa en ung pojkes år genom en förjävligt uppväxt rent ut sagt. När han var femton år gammal hade han sett mer än vad någon människa nånsin han borde. Han har sett och upplevt så mycket som en människa aldrig skulle kunna tänka sig. Om det är sant det han skriver.

Men jag tvekar inte när jag läser boken. Jag tror inte att mina tårar på kinderna bildas utav en lögn. Jag har haft författaren som skrivit denna bok, som har upplevt detta och sett det med egna ögon, stående rakt framför mig och berättat om det. Han berättade om hur det judiska folket blev behandlat i lägerna, vad vakterna gjorde ifall någon försökte smita, hur de kallblodigt kunde skjuta en annan människas kropp och själ i bitar, hur man offrade sig själv för att sina nära skulle överleva och att man kunde göra vad som helst för en bit bröd. Jag har haft en man framför mig som har överlevt detta. Jag har växlat ord med någon som överlevt detta.

Och likaså jag har svårt att förstå, hur människor kan såhär mot varandra, att de kan göra hål i en lång generation, att de kan förändra en hel värld, utrota ett helt folk så har jag svårt att förstå och tro att någon skulle ljuga om detta. Att leva i en hemsk lögn. Mietek Grocher överlevde historiens hemskaste förintelse.

12-årige Trevor McKinney bor i Las Vegas lite fattigare kvarter, med sin mamma Arlene Arlene försöker vara en bra mamma samtidigt som hon har två jobb och sliter för att ge sin son ett bättre liv. Trevor och hans klass får en uppgift av sin SO-lärare, Eugene att tänka ut ett sätt att kunna förändra världen. Trevor är den som kommer på den bästa idén. En man som även har uppmärksammat Trevors idé letar och letar efter personen som kom på det och hälsar på människor som varit med och "skickat vidare". Han fortsätter sedan för att hitta personen som från början startade detta och får världens chock när han märker var och från vem det kommer ifrån.

"Skicka vidare". Om alla hjälps åt så kan idén förändra världen, men tyvärr blir det inte så om en del inte vågar. Samtidigt som allt händer så märker Trevor att hans mamma dricker, och det gillar inte Trevor. Hans mamma och Eugene träffas och blir kära, men plötsligt kommer Trevors pappa hem. Hur ska det gå?

Orginaltiteln: Pay it forward
Regissör: Mimi Leder
Betyg: En stark femma.
Varför? Detta är en stark film om hur vi ska göra världen till en bättre plats att leva på. En liten 12-årig pojke som försöker förändra världen men inser att det är lönlöst. Han får dock inte se det vi får se. Hans uppdrag han fick i skolan, av SO-Läraren, Eugene lyckades. Stort. Filmen fick mig att böla hejvilt i slutet och ni förstår om ni ser den. 

För ett par månader sedan började jag kolla på en film om olika sorters missbruk. Pga av olika skäl orkade jag aldrig titta klart på den då den tar sådan himla energi från en som människa. Idag bestämde jag mig för att se om den, och framförallt se klart den vilket jag nu gjort. Åh herregud säger jag bara.....

Filmen är från 2000 och handlar om hur drömmar och hoppet för framtiden helt plötsligt försvinner för fyra människor när de blir offer för olika missbruk. Det är verkligen hemskt att veta att världen faktiskt kan se ut såhär för vissa människor och tragiskt för dem som inte kommer ur det.

Jag tycker att filmen var rätt invecklad, men ioförsig tror jag inte att en missbrukares liv är så speciellt lätt. Jag blev däremot överraskad utav de otroligt duktiga skådespelarna. Jag tänker speciellt på 30 seconds to mars sångare och gitarrist Jared Leto. Han sysslade tydligen med skådespeleri också   

Detta är en film man endast ska se om man tror att man klarar av att följa fyra människor igenom ett missbruk. Jag tror inte det är en film man bara ska slå på för att se något. Tänker man faktiskt efter, är detta en vardag för många människor i världen. Men jag rekommenderar er att se den, det gör jag verkligen!

 

Vendela är 15 år och ska precis börja 9:an, äntligen får hon träffa Nils igen. Vendelas bästa kompis Tove är nästan ihop med Nils bästa kompis, och då är det ju självklart att Nils och Vendela ska bli tillsammans? (Vendela är visserligen kär i Nils, men ändå.) När man går i skolan finns det oskrivna regler, som vart man ska sitta, vilka man ska umgås med och så vidare. Men tredje dagen kommer en ny tjej till klassen, Silja. Hon struntar fullständigt i alla oskrivna regler och vänder upp och ner på tillvaron. Vendela börjar tvivla på vem hon egentligen är kär i, är det inte Nils som det varit så länge? Och hur blir det nu när allas "Makt"-platser ändras?

Titel: Flyga högt
Författare: Katarina von Bredow
Antal sidor: 315 sidor
Betyg: 5/5
Bästa karaktär: Hm, Silja tror jag. Hon vågar göra sådant som ingen annan vågar, hon står för vad hon tycker. Rätt lik boken "Tusen gånger starkare" nu när jag tänker efter.. Men Silja då som sagt.

Jag måste erkänna att jag hade rätt höga förväntningar på boken, jag har läst alla Katarinas böcker tror jag. Men denna gjorde mig inte besviken! Jag läste den på bussen, när jag åt, och långt in på natten, man vill inte lägga i från sig den helt enkelt! Jag kan väl kanske inte kalla den "spännande", men det var verkligen så att man bara var tvungen att läsa ännu mera! En bok jag starkt rekommenderar!

 

I en självbiografi i två böcker som inte liknar någon annans berättar Berny Pålsson om sitt liv på många olika behandlingshem och sjukhus och hur det är att leva som psykiskt sjuk.

Vingklippt ängel är den första utav de två böckerna och handlar väldigt mycket om hennes uppväxt och om hur det var att åka in på behandlingshem de första gångerna. Hon är så svårt sjuk, och det enda som finns i hennes liv är det glittrande blodet som hon mår bra utav, missbruk och om att leva i en svart saga. Berny befinner sig på sjunde nivån. Och det betyder en ständig längtar efter självmord. Ibland är hon över och ibland undr. Det som får henne att stanna i livet är änglarna. De är dem närmsta vännerna hon har och hon ser sig själv inte heller som människa. Hon är en utav dom, en ängel.. En vingklippt ängel.

Känn pulsen slå är nästa bok och handlar bara om Bernys desperata försök till att överleva. Men hon sjunker djupare och djupare i en värld full utav droger, tabletter, alkohol, självförnedring och sexmissbruk och inte heller blir det bättre när minnena från barndommen dyker upp. Hennes värld blir bara mörkare och mörkare. Men så en dag, kommer Jonas in i hennes liv. Han är någon som varken missbrukar, som inte har ett enda ärr på sin hud eller som inte fascineras utav demoner. Och som ser henne, men inte som en psykiskt sjuk missbrukare. Plötsligt känner Berny att hon har något att leva för. Att kämpa för. Men den vägen är tuffare än vad hon tänkt sig, då hon måste möta sitt förflutna. Och vad händer om hon inte klarar av det? Vart tar Jonas vägen då?

Författare: Berny Pålsson
Antal sidor: 271 resp. 258.
Betyg: En stark femma för båda.
Läs den/inte: Dem här böckerna lämnar inte en människa oberörd. Det spelar ingen roll om du är tjej eller kille, gammal eller ung, har erfarenhet utav missbruk eller självskadning - Läs den!!

En sånhär berättelse kan man bara läsa en gång. Jag blev fast redan efter första sidan och sträckläste flera timmar om dagen. Berny har ett otroligt poetiskt sätt att skriva och har haft ett liv som fick mig att fälla fler tårar än vad jag då gjort på längre. Plötsligt känns mina egna problem små som ett nålshuvud och jag vill bara sitta där brevid henne och säga att allt kommer ordna sig. Att hon inte behöver vara rädd även om döden ständigt jagar henne.
Vilken jävlig resa hon gör men hon är stark. Jag vill glömma den, jag vill inte att det ska hänt, jag vill inte att någon människa ska må eller leva såhär. Men det har hänt, och det går inte att släppa det.

En film om livet mellan tonårens frihet och de ofta svåra stegen in i vuxenvärlden. För några går dessa snabbare än för andra. Martin är 17 år och går ut andra ring på gymnasiet, han våndas för att tillbringa sommaren i stan tillsammans med sin gravt alkoholiserade far och sin nedtryckta mor. När välbärgade kompisen Micke på inrådan från sina föräldrar lockar med Martin till skärgården och Sandhamn tar han chansen. För Martin blir mötet med idyllen en enkelresa in i en oförberedd kriminalitet, vilket han inser först när det är för sent..

En svensk film som är baserad på den sanna berättelsen om det mest uppmärksammande narkotikatillslaget i svensk kriminalhistoria, när den så kallade Sandhamnsligan sprängdes 1975.

Regissör: Hannes Holm