Den namnlösa föraren (Ryan Gosling) lever ett lågt liv och arbetar som mekaniker. På nätterna, kör han flyktbilar åt rånare och inbrottstjuvar. Enligt hans egna regler. Ge honom tid och plats, så är han där fem minuter. Men bara fem minuter. Han deltar inte på något annat sätt än att han bara kör med en tandpetare i mun och bruna läderhandskar, något som han dessutom är riktigt bra på. Med polisen i baken kör han lungt och sansat och gasar när det behövs och han undviker polishelikoptrar och andra hot.

Inom en kort framtid träffar han Irene (Carey Mulligan) som bor brevid honom med sin son Benicio. De börjar tycka om varandra mer och mer men så snart Benicios pappa och Irenes pojkvän kommer hem från fängelset blir allt mer komplicerat. Det går inte många dagar innan pojvännen blir misshandlad och hotad för skulder han har. Detta får den namnlöse föraren reda på och erbjuder sig att köra bilen när pojkvännen ska råna, så att han får ihop alla pengar. De planerar tillsammans ett rån, men ingenting blir någonsin som man tänkt sig och hela planen far åt skogen. Snart har föraren en massa maffiamedlemmar, mer förbannande än någonsin i ryggen med vapen och med motiv att döda. Vad de inte vet, är att föraren är minst lika farlig som dem.

Action är verkligen ingenting för mig. För det är väll den genre man kan sätta på denna film? Eller är det en drama? Det var en tanke som slog mig direkt efter att jag sett klart filmen. En kombination kanske eftersom det är en väldigt känsloladdad film och en konflikt och utvecklig sker men det är också lite pangpang och lite blod. 

Utan att avslöja för mycket, och att gå efter huvudrollinnehavarens utseende måste jag endå påpeka att Ryan Gosling som värsting är riktigt bra. Han går där med en skorpion på ryggen och gör det jävligt snyggt. Vad jag tänka mig förknippas Ryan nog oftast med kärlekfilmer men har tagit steget till en kriminell förare. (Scenerna med han i garaget får mig att dö läckerhetsdöden.)

Men är det så jävla bra att följa en tyst person som inte säger så mycket, som är läcker och som möter en tjej med barn och som dessutom liksom alla andra filmer ska spela hjälte och hjälpa dem som har det svårt? Ja det är fan det. 

12-årige Trevor McKinney bor i Las Vegas lite fattigare kvarter, med sin mamma Arlene Arlene försöker vara en bra mamma samtidigt som hon har två jobb och sliter för att ge sin son ett bättre liv. Trevor och hans klass får en uppgift av sin SO-lärare, Eugene att tänka ut ett sätt att kunna förändra världen. Trevor är den som kommer på den bästa idén. En man som även har uppmärksammat Trevors idé letar och letar efter personen som kom på det och hälsar på människor som varit med och "skickat vidare". Han fortsätter sedan för att hitta personen som från början startade detta och får världens chock när han märker var och från vem det kommer ifrån.

"Skicka vidare". Om alla hjälps åt så kan idén förändra världen, men tyvärr blir det inte så om en del inte vågar. Samtidigt som allt händer så märker Trevor att hans mamma dricker, och det gillar inte Trevor. Hans mamma och Eugene träffas och blir kära, men plötsligt kommer Trevors pappa hem. Hur ska det gå?

Orginaltiteln: Pay it forward
Regissör: Mimi Leder
Betyg: En stark femma.
Varför? Detta är en stark film om hur vi ska göra världen till en bättre plats att leva på. En liten 12-årig pojke som försöker förändra världen men inser att det är lönlöst. Han får dock inte se det vi får se. Hans uppdrag han fick i skolan, av SO-Läraren, Eugene lyckades. Stort. Filmen fick mig att böla hejvilt i slutet och ni förstår om ni ser den. 

För ett par månader sedan började jag kolla på en film om olika sorters missbruk. Pga av olika skäl orkade jag aldrig titta klart på den då den tar sådan himla energi från en som människa. Idag bestämde jag mig för att se om den, och framförallt se klart den vilket jag nu gjort. Åh herregud säger jag bara.....

Filmen är från 2000 och handlar om hur drömmar och hoppet för framtiden helt plötsligt försvinner för fyra människor när de blir offer för olika missbruk. Det är verkligen hemskt att veta att världen faktiskt kan se ut såhär för vissa människor och tragiskt för dem som inte kommer ur det.

Jag tycker att filmen var rätt invecklad, men ioförsig tror jag inte att en missbrukares liv är så speciellt lätt. Jag blev däremot överraskad utav de otroligt duktiga skådespelarna. Jag tänker speciellt på 30 seconds to mars sångare och gitarrist Jared Leto. Han sysslade tydligen med skådespeleri också   

Detta är en film man endast ska se om man tror att man klarar av att följa fyra människor igenom ett missbruk. Jag tror inte det är en film man bara ska slå på för att se något. Tänker man faktiskt efter, är detta en vardag för många människor i världen. Men jag rekommenderar er att se den, det gör jag verkligen!

En film om livet mellan tonårens frihet och de ofta svåra stegen in i vuxenvärlden. För några går dessa snabbare än för andra. Martin är 17 år och går ut andra ring på gymnasiet, han våndas för att tillbringa sommaren i stan tillsammans med sin gravt alkoholiserade far och sin nedtryckta mor. När välbärgade kompisen Micke på inrådan från sina föräldrar lockar med Martin till skärgården och Sandhamn tar han chansen. För Martin blir mötet med idyllen en enkelresa in i en oförberedd kriminalitet, vilket han inser först när det är för sent..

En svensk film som är baserad på den sanna berättelsen om det mest uppmärksammande narkotikatillslaget i svensk kriminalhistoria, när den så kallade Sandhamnsligan sprängdes 1975.

Regissör: Hannes Holm