Den här boken har stått på min läsa lista hur länge som helst. Direkt när jag fick reda på titeln så hamnade boken på den långa evighets listan. Jag fastnade såklart för titeln. Farsan vid femton. Det kom många känslor när jag bara läste titeln. Mikeys flickvän är gravid och det är hans barn. Men Mikey är ju bara femton år. Kommer han verkligen klara det?

Men för att kunna skriva om ett sånt här knivigt ämne så måste man bearbeta boken, det finns väldigt många ungdomar där ute i världen som har fått oönskade gradiviteter. Och enligt Joanna själv ville hon att den här boken skulle hjälpa dom. Speciellt pappor. Men en bok som ska hjälpa ungdomar räcker inte på 57 sidor. Boken hjälpte inte mig på någotvis och jag förstår inte hur den här boken kan hjälpa någon annan.

Den här får tyvärr inte så höga betyg. Det beror på många saker. Dels för att jag hann aldrig lära känna Mikey och hans flickvän. När jag läser böcker vill jag att karaktärerna ska kännas som min egna vänner. Det uppnåddes inte i den här boken tyvärr.

Man kan inte skriva om ett så knivigt ämne på 57 sidor. Det förstår tillochmed min mormor. Det går bara inte, och dels med att boken var så kort så har jag fortfarande massor med frågor som är osvarade. Hur kommer det gå för dom? Blir det en pojke eller flicka? Håller dom ihop som par? Kommer Mikey växa till sig? I boken så får man följa Mikeys tankar och handlingar. Vilket gjorde boken åtminstonde liite intressant.