Filmrecension: Drive



Den namnlösa föraren (Ryan Gosling) lever ett lågt liv och arbetar som mekaniker. På nätterna, kör han flyktbilar åt rånare och inbrottstjuvar. Enligt hans egna regler. Ge honom tid och plats, så är han där fem minuter. Men bara fem minuter. Han deltar inte på något annat sätt än att han bara kör med en tandpetare i mun och bruna läderhandskar, något som han dessutom är riktigt bra på. Med polisen i baken kör han lungt och sansat och gasar när det behövs och han undviker polishelikoptrar och andra hot.

Inom en kort framtid träffar han Irene (Carey Mulligan) som bor brevid honom med sin son Benicio. De börjar tycka om varandra mer och mer men så snart Benicios pappa och Irenes pojkvän kommer hem från fängelset blir allt mer komplicerat. Det går inte många dagar innan pojvännen blir misshandlad och hotad för skulder han har. Detta får den namnlöse föraren reda på och erbjuder sig att köra bilen när pojkvännen ska råna, så att han får ihop alla pengar. De planerar tillsammans ett rån, men ingenting blir någonsin som man tänkt sig och hela planen far åt skogen. Snart har föraren en massa maffiamedlemmar, mer förbannande än någonsin i ryggen med vapen och med motiv att döda. Vad de inte vet, är att föraren är minst lika farlig som dem.


Action är verkligen ingenting för mig. För det är väll den genre man kan sätta på denna film? Eller är det en drama? Det var en tanke som slog mig direkt efter att jag sett klart filmen. En kombination kanske eftersom det är en väldigt känsloladdad film och en konflikt och utvecklig sker men det är också lite pangpang och lite blod. 

Utan att avslöja för mycket, och att gå efter huvudrollinnehavarens utseende måste jag endå påpeka att Ryan Gosling som värsting är riktigt bra. Han går där med en skorpion på ryggen och gör det jävligt snyggt. Vad jag tänka mig förknippas Ryan nog oftast med kärlekfilmer men har tagit steget till en kriminell förare. (Scenerna med han i garaget får mig att dö läckerhetsdöden.)

Men är det så jävla bra att följa en tyst person som inte säger så mycket, som är läcker och som möter en tjej med barn och som dessutom liksom alla andra filmer ska spela hjälte och hjälpa dem som har det svårt? Ja det är fan det. 

Elin Strand

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:


Kommentar:

Trackback