Jag har läst Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag skriven utav Sara Ohlsson. Julia skrev en sammanfattning om den ganska lagom när bloggen precis startat. Nu är det min tur, hundra år senare.

Olivia har precis fått sitt hjärta krossat. Det är inte längre hon och den perfekta John. Hur kunde det gå till när de hade det perfekta förhållandet? Hela hennes vardag förändras och har Olivia varit en sån som bara kysser den hon älskar? Hennes kompis Danijel säger att man ska "skratta när man är glad, skrika när man är arg och ligga när man är kåt" men är livet verkligen så enkelt? Spelar det ingen roll om vad man känner?

Denna roman handlar om hur man reagerar när man blir dumpad. Hur man förändrar hela sin vardag och sitt liv efter det. Jag har hört att detta var en bok man bara måste läsa i tonåren och att det är tur att det finns en bok som denna för dagens ungdommar. Exakt varför det sägs har jag ingen anning om.

När jag läste denna bok kände jag igen mig. Jag har inte blivit dumpad efter ett tre års långt förhållande men det var mycket andra tankar och känslor som fanns med i boken som stämde in i den bild jag tror att många ungdomar har och lever efter. När man inte orkar gå upp, när man bara gråter och när man inte gör någonting alls. Eller när man ger sig ut bland folk och kanske gör det man inte alls vill göra, när man blir osams med bästa kompisen eller har föräldrar hemma som knappt pratar med varandra.

Det var för mig, endå inte en toppenbok och varför inte? När jag skrev så som jag skrev. Hela boken var i "Jag-form". Varannan menning var "Jag ska..." eller "Jag tycker..." och det är något som jag stör mig på otroligt mycket. Boken utspelar sig i nutid om huvudrollsinnehavaren Olivia, men jag har endå svårt att se att hon ska berätta. Vad boken har för budskap när det är hon själv som förklarar. Dock var det lätt att se sig in i Olivias liv och en berörande och vacker historia om ungdomskärlek och om månaderna precis efter att den har svikigt en.