De träffas när de är unga och börjar hålla ihop - Anders och Solveig, Mikael och Karin och särlingen Harry. De talar kärlek och politik, de förälskar sig i varandra, de bildar par men fortsätter ändå att vara alla tillsammans, inte minst i det rosa sommarhuset utanför Karlskrona, där de samlas varje midsommar. Och som ett tecken på deras samhörighet målar Harry in dem i ett grupporträtt fritt efter Monets Frukost i det gröna, en stor olja som intar en hedersplats i vardagsrummet.

Men nu är det sommaren 2006 och nästan allt har förändrats. Deras liv har tagit olika riktningar och de känner sig allt mindre hemma i det samhälle som omger dem. När det drar ihop sig till midsommar är Karin försvunnen och i ett mörklagt rum på övervåningen har Mikael stängt sig inne med sprit och tabletter. Någonting fruktansvärt har drabbat honom, och snart ska han komma nerför trappan och berätta vad som hänt.

Årets. Bästa. Bok. Det kan jag säga utav minsta tvekan. Utspelar sig så som jag gillar det allra mest. En skildring som ibland är nutid och ibland berättas det om hur det var då. Att boken är skriven utifrån ett berättarperspektiv gör den bara bättre och att hela boken handlar om kärlek, som vänner och som par gör att den verkligen förtjänar fem av fem.

Det här är en bok jag skulle kunna betala 500 kronor för att få äga. Jag ska tipsa den till alla som frågar efter en bok. Jag vill citera den och jag vill läsa den om och om igen. Jag ska älska den och jag ska ha den stå framme i min bokhylla när jag får ett exemplar. Det här är ren bokkärlek och om jag kunde gifta mig med en bok skulle denna vara första valet.